HISTORIK

ÅRET VAR 1986

Nasoteket föddes som idé den 29 november 1986 då Hans Alfredson, i samband med AF:s Siste November-festligheter, installerades som en av Föreningens hedersledamöter. I sitt tacktal lanserade Alfredson tanken att man som en modern fortsättning på den namnfris över stora akademiska namn som sitter i AF:s Stora Sal skulle kunna hänga upp en samling näsavgjutningar i taket i samma förenings Lilla Sal. Denna skulle med tiden komma att antaga formen av en droppstensgrotta där äldre generationers akademiker kunde räcka ”lång näsa” åt de unga novischerna.

DE FÖRSTA NÄSORNA

Återkommen till Stockholm gick Alfredson från ord till handling och lät på Dramaten gjuta av sin egen samt två gamla spexkumpaners från 1950-talet – Hugo Hagander och Lars Olson – näsor och skicka ned dessa till AF. Föreningen svarade med att utse en särskild arbetsgrupp vilket den siste april 1987 ledde till det formella konstituerandet av Nasala utskottet (”NASA”) och samlingen Nasoteket. Samtidigt företogs de första lokala ”nasifieringarna” av lundalegenden Folke ”Spuling” Lindh, läkaren och spexaren Jan Wirén samt dåvarande Rector Magnificus Håkan Westling.

Nasoteket invigs

Den 1 december 1987 kunde den officiella invigningen av Nasoteket äga rum under ledning av ovannämnda Håkan Westling. Hans Alfredson högtidstalade Om näsan, och konstaterade därvid bland annat att ”redan de gamla grekerna hade näsor”.